Hur mycket ska barn röra på sig? 60 minuter om dagen

Siffran är lätt att komma ihåg och lätt att missförstå. Den handlar inte om träningspass — den handlar om hur ett helt dygn ser ut.

Av teamet på Scandinodes · Uppdaterad 31 juli 2026

Vad rekommendationen faktiskt säger

Den svenska rekommendationen för barn och unga 6–17 år har fyra delar, och de flesta känner bara till en av dem.

Den kända delen är de 60 minuterna: barn bör i genomsnitt vara fysiskt aktiva minst en timme om dagen på måttlig till hög intensitet, alltså rörelse som märks på puls och andning. Den andra delen är intensitet — aktivitet på hög nivå och rörelse som stärker muskler och skelett bör ingå minst tre dagar i veckan. Det kan lika gärna vara hopp, klättring och sprintar i en lek som ett planerat träningspass. Den tredje handlar om det som händer däremellan: långa perioder av stillasittande bör brytas av och ersättas med någon form av rörelse.

Den fjärde delen är lättast att glömma. Barn bör vara fysiskt aktiva under hela veckan, både vardagar och helger. En vecka med ett enda intensivt träningspass och sex stillsamma dagar ser bra ut i kalendern men motsvarar inte det som avses.

Få barn når dit varje dag

I Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor 2017/2018 uppgav 9 procent av de 15-åriga flickorna att de rörde på sig minst en timme varje dag. Högst låg 11-åriga pojkar, med 23 procent. Andelen har varit i stort sett oförändrad sedan mätningarna började 2001/02.

Självrapportering är dessutom osäker. När 11-, 13- och 15-åringar fick bära aktivitetsmätare under en vecka uppgav omkring 13 procent av dem att de rört sig minst en timme varje dag — mätarna visade 9,6 procent. Mätarna visade också att barnen var inaktiva ungefär 70 procent av tiden mellan klockan 7 och 23, lågaktiva omkring 20 procent, och rörde sig på minst måttlig nivå bara 10 procent av tiden. Den inaktiva tiden växte med åldern, från omkring 67 procent hos 11-åringarna till 75 procent hos 15-åringarna, och den var jämnt utspridd över skoltid, fritid och helg.

Här ligger nyckeln till att läsa rekommendationen rätt. Tio procent av sexton vakna timmar blir i genomsnitt drygt en och en halv timme om dagen. Det ovanliga är alltså inte att komma upp i en timme — det är att göra det varje dag. Ojämnheten är själva problemet: några aktiva dagar bär hela veckan, och resten går åt till att sitta.

Siffrorna beskriver inte barn som blivit lata. De beskriver en vardag där skoldagen är stillasittande, avstånden körs i bil och det som konkurrerar om eftermiddagen är enkelt, roligt och kräver att man sitter ner.

Skoldagen står för en tredjedel av rörelsen

Samma mätning visade en sak till: skoldagen, alltså vardagar mellan klockan 8 och 16, bidrog med ungefär 35 procent av veckans samlade fysiska aktivitet på minst måttlig nivå. Idrottslektioner, raster och förflyttningar mellan salar utgör alltså en tredjedel av den rörelse barnen faktiskt fick ihop. Skolvägen räknades i studien till fritiden, men hör förstås till samma vardag.

Läs siffran försiktigt: det är en andel av barnens verkliga rörelse, inte av rekommendationen. Ändå säger den något användbart. Eftermiddagen är inte hela slaget, och de vanor som upprepas tio gånger i veckan utan att någon behöver bestämma sig för dem — skolvägen till fots eller på cykel, rasten utomhus — väger tyngre över ett läsår än ett extra träningspass gör.

Så ser en timme ut i en riktig vardag

Ingen familj lägger 60 sammanhängande minuter på rörelse en vanlig tisdag. Rekommendationen förutsätter det inte heller — det är summan under dygnet som räknas. En helt vardaglig onsdag kan se ut så här:

• Tolv minuter på cykeln till skolan, tolv hem igen.
• En rast där barnet faktiskt springer, kanske femton minuter.
• Promenaden till affären med dig, tio minuter.
• En kvart av något barnet gör för att det är kul: studsmatta, en boll mot garageväggen, jaga syskon runt huset.

Där är timmen, utan att ett enda pass har bokats. Det som gör den svår att nå är sällan brist på tid. Det är att varje del av den lätt ersätts av en skjuts, en stund inomhus eller en skärm.

Träning räknas, men bär inte hela veckan

Ett barn som tränar tre gånger i veckan får en bra grund, särskilt för den delen av rekommendationen som handlar om hög intensitet och om att stärka muskler och skelett. Men tre pass à en timme blir tre timmar av veckans sju. Resten avgörs på rasten, på skolvägen och på gården.

Därför är det klokt att inte se den organiserade idrotten som lösningen på rörelsefrågan, utan som en av flera delar. Det tar också ner trycket. Ett barn som inte hittat sin idrott ännu är inte ett barn som misslyckas med sin hälsa — och ett barn som har hittat sin idrott behöver ändå en vardag som rör på sig. Om ditt barn däremot redan tränar, handlar din roll mest om att skydda glädjen i det.

Skärmen är inte fienden, men den är konkurrenten

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skärmanvändning är formulerade just som en balansfråga: digitala medier bör inte tränga undan sömn, fysisk aktivitet, relationer, måltider och skolarbete. Tumregeln för fritidsskärmar är högst 1 timme per dygn för barn 2–5 år, 1–2 timmar för 6–12-åringar och 2–3 timmar för unga 13–18 år. Barn under 2 år bör helst inte använda digitala medier alls.

Två av råden är enklare att följa än de låter, och de påverkar både sömnen och nästa dags ork: skärmar används inte inför läggdags, och mobiler och surfplattor lämnas utanför sovrummet under natten. Det är regler som gäller hela hushållet, inklusive dig. Myndigheten påpekar särskilt att föräldrars egna skärmvanor påverkar barnens. Hur många timmar det handlar om i andra änden av dygnet har vi samlat i guiden om hur mycket sömn barn behöver.

Fem saker som faktiskt flyttar nålen

1. Gör skolvägen aktiv. Cykel eller promenad, hela vägen eller den sista biten. Det är den enda rörelsen som repeteras varje vardag utan förhandling.
2. Bryt de långa stillasittande passen. Inte "sluta sitta", bara avbryt. Hämta något, gå ut med soporna, stå upp vid läxan.
3. Låt tre dagar i veckan innehålla något jobbigt. Hopp, klättring, backar, sprintar. Muskler och skelett behöver belastning, inte bara promenadtakt.
4. Rör dig själv, synligt. Barn kalibrerar mot vad hemmet gör, inte vad hemmet säger.
5. Räkna aldrig högt. Så fort rörelse blir en kvot barnet ska uppfylla har du bytt drivkraft, från lust till plikt. Håll siffran för dig själv och använd den bara som en kompass.

När du ska vara uppmärksam

Rörelse är i regel ofarligt, och nyttan väger tyngre än riskerna. Men om ditt barn har ihållande smärta, återkommande huvudvärk, andningsbesvär vid ansträngning eller en trötthet som inte går över med vila — då är det en fråga för vården, inte för fler minuter. Prata med skolsköterskan eller ring 1177. Detsamma gäller om barnet drar sig undan all rörelse på ett sätt som känns nytt.